Liza Marklunds trilogi om Stenträsk får 4 av 5 från mig. De tre böckerna heter ”Polcirkeln”, ”Kallmyren” och ”Stormberget”. Det är tre fristående deckare där författaren ändå håller samman handlingen genom berättelsens huvudpersoner. Den sista boken när man lärt känna karaktärerna är den ur mitt perspektiv den bästa, den har också ett inte helt väntat slut vilket jag uppskattar.

Den första boken i trilogin heter ”Polcirkeln” som är namnet på den bokcirkel vars deltagare är fem tonårsflickor i Stenträsk (Norrbotten) och som ses en gång i månaden. 1980 försvinner en av dem. Handlingen är till stor del byggd på kvinnornas relationer och hur de reagerade på dessa. Boken utspelas 2020 när kvinnorna ses igen, för första gången efter examen och den försvunna hittats mördad. Det finns säkert en igenkänningsfaktor för många som varit unga kvinnor på 1980-talet. Dessutom beskrivs polisarbetet kring mordet inte i detalj vilket ökar trovärdigheten och gör det enkelt att läsa vidare.

Bild från bookbeat.com

Den andra boken ”Kallmyren” har jag svårare att ta till mig än de andra två. Jag upplever den som mer fiktiv och därför svårare att läsa när man känt igen sig i den första. ”Kallmyren” handlar om polischefen som också är en av huvudpersonerna i de övriga. 1990 hittas hans dotter vid myren, halvdöd av uttorkning och insektsbett. Man antar att hans hustru drunknat när hon tänkt sig plocka hjortron. Men en dag ca 30 år efter att hon skulle druknat dyker ett varningsbrev eller kanske ett hot upp hos deras gemensamma son Markus med hennes handstil.

Även i den sista boken Stormberget kretsar historian kring polischefen. Mitt i sommaren hittas en död person i myren och det tas förgivet att det är polischefens fru. Det visar sig vara en man med koppling till polischefens släkt och i sökandet av vem det är och hur mannen bragts om livet uppdagas en berättelse kring polischefens släkt som han inte känt till men som också speglar vem han är och vart han är på väg. Det här är ur mitt perspektiv den mest spännande av de tre böckerna och när den tar slut skulle man önska ytterligare en del för att få veta hur det går för de människor som man lärt känna.