Jag har tänkt att jag ska läsa minst en bok i veckan under 2024. Jag har ett trettiotal som väntar, men har du förslag så lämna gärna ett tips i kommentarsfältet 🙂

Den här veckan har jag läst Carina Nunstedts ”Vi ses på andra sidan- en änkas manifest för resten av sitt liv”. Det är en fin berättelse om hur hon sörjer sin man som gått bort i cancer och hur hon tillsammans med sönerna, vänner och professionell hjälp försöker hitta en väg framåt. En väg som hon aldrig trodde hon skulle behöva gå ensam.

Man kan sörja på så många sätt och Carina delar generöst med sig av sin och delvis familjens resa. Rent känslomässigt får boken en 5a av 5 möjliga av mig. Det är tårar, ibland faktiskt skratt, ilska, uppgivenhet och förvirring som speglar de två år som gått sedan Carina miste sin man alldeles för tidigt och jag tror att generellt så pratar vi om detta alldeles för lite. Vi vill inte att någon ska tycka det är jobbigt, när det kanske tvärtom är så att det finns ett behov av samtal. Boken skildrar flera samtal där författaren öppnat sig för både nära och främmande med resultatet att samtalet blivit ett helt annat än om sorgen dolts.

Författaren är, efter hårt arbete under livet, priviligerad. Hon beskriver resor världen över och hur hon till slut hittar sitt nästa steg i livet utan maken. Det är svårt att ta till sig för någon som inte lever på samma sätt, men samtidigt är det svårt att inte bli glad och tacksam för att hon hittar hem. Handlingen får betyg 4/5.

Språket är enkelt och det är lätt att följa så det ger betyg 3/5. Berättelsen bygger på att författaren berättar månad för månad vad sorgen för henne till. Det är vänner, resor och andliga vägledare. Boken är lättläst och för mig som inte gått igenom sorg på samma sätt så berör den mig ändå i själen i all sin enkelhet.

Det sammanlagda betyget blir 4/5, en helt klart läsvärd bok. Men låt den ta tid, och låt det du känner och tänker följa dig.